Jiiii, idag händer det! Jag o världens bästa "N" ska ha tjejkväll på stan med middag och senaste Twillight filmen på bio!! :D Litet sen som jag är kollade jag inte näst sista filmen förrän i torsdags, och GLAD är jag för det! HUR kan man vänta ett helt år på att de fortsättningen?? Dessa få dagar har varit fullt tillräckligt långa i väntan på det! 

 

Långa blev de inte minst pga bebsen protesterade! En liten shopping runda och förvärkarna var ett faktum. I torsdags när gubben kom hem från jobbet trodde jag att jag skulle gå av på mitten. Magen gjorde fruktansvärt ont och det brände hela vägen runt i ryggen och bebsen sprallade som en galning. Sjukvården är och förblir ett mysterium för mig! Jag ringde till Laholm och väntade mig väl att de skulle be oss köra raka vägen till akuten i HSTD, men icke. Sköterskan upplyste mig vänligt men bestämt om att det är bäst att jag kommer in till de först. Sagt och gjort. Vi kör in i 120 till centrum, sitter i väntrummet i 2 minuter när en sköterska kommer och hämtar oss pga hon tycker jag ser så plågad ut och ger oss ett undersökningsrum. 

 

Efter 15 minuter(!) i undersökningsrummet kommer den kvinnliga motsvarigheten till Dr House (riktigt skarp tjej i 55-60 års åldern, har haft henne fler gånger och hon vet verkligen vad hon gör). Hon tittar på mig, klämmer litet på magen och säger att hon inte vägar säga något pga jag är gravid! Hon skickar en remiss till akuten i HSTD och ber oss köra försiktigt. Vid det här laget är gubben rätt irriterad och kör som en idiot (litet skrajsen tror jag), men fram kommer vi iaf. Vi får sitta i väntrummet och vänta på vår tur ca 10 minuter (de prioriterar klart de som kommer in med huvvet under armen, inte de som tror de ska gå av på mitten av magont).

När vi kommer in och när jag säger att jag är i vecka 23 så tar de inte i mig med en pinne utan ringer förlossningen direkt.

 

Vi blir eskorterade till förlossningen och blir mottagna av ett jätte gulligt gäng tanter och får mellanlanda i ett familjerum. Där blir vi liggande/ sittande (kan inte sitta eller stå pga det onda drar igång på en gång, ligger jag ner lugnar det sig efter en stund) ca fem minuter innan doktorn kommer och hämtar oss och vi får komma till ett undersökningsrum med all sköns apparatur. Det kläms, känns, petas och puffas på magen och hon gör både vaginalt och ytligt ultraljud. Grynet mådde prima och började bli riktigt stor. En nyfiken pappa kunde inte låta bli att titta på skärmen och fråga om allt möjligt och omöjligt! :)

 

Summa summarum konstaterade läkaren att det det verkade vara förverkar och att det bara var att ta det riktigt isigt de kommande dagarna. Moderkakan var litet hårdare än vanligt, men livmodertappen och allt annat visade inga tendenser på någon förtidig förlossning. Fy dig bebsen och skrämmas på det där viset!! Är det konstigt att föräldrar är gråhåriga!? Som far din sa: du har inte ens kommit och ger oss redan sådana bekymmer! :)

tihihi, jag skulle bara kolla så att alla var med, faen vad farsan kör! 

 

Nåja, kärt besvär och en lugn och skön helt framför oss! Tanken var att börja julpynta, men det ville inte grynet så vi struntar i det och tar det nästa helg! Och ja mamma vi mår fortfarande bra! :)

 

Lots luv Gingy <3