gingy.blogg.se

Jiiii, idag händer det! Jag o världens bästa "N" ska ha tjejkväll på stan med middag och senaste Twillight filmen på bio!! :D Litet sen som jag är kollade jag inte näst sista filmen förrän i torsdags, och GLAD är jag för det! HUR kan man vänta ett helt år på att de fortsättningen?? Dessa få dagar har varit fullt tillräckligt långa i väntan på det!

Långa blev de inte minst pga bebsen protesterade! En liten shopping runda och förvärkarna var ett faktum. I torsdags när gubben kom hem från jobbet trodde jag att jag skulle gå av på mitten. Magen gjorde fruktansvärt ont och det brände hela vägen runt i ryggen och bebsen sprallade som en galning. Sjukvården är och förblir ett mysterium för mig! Jag ringde till Laholm och väntade mig väl att de skulle be oss köra raka vägen till akuten i HSTD, men icke. Sköterskan upplyste mig vänligt men bestämt om att det är bäst att jag kommer in till de först. Sagt och gjort. Vi kör in i 120 till centrum, sitter i väntrummet i 2 minuter när en sköterska kommer och hämtar oss pga hon tycker jag ser så plågad ut och ger oss ett undersökningsrum.

Efter 15 minuter(!) i undersökningsrummet kommer den kvinnliga motsvarigheten till Dr House (riktigt skarp tjej i 55-60 års åldern, har haft henne fler gånger och hon vet verkligen vad hon gör). Hon tittar på mig, klämmer litet på magen och säger att hon inte vägar säga något pga jag är gravid! Hon skickar en remiss till akuten i HSTD och ber oss köra försiktigt. Vid det här laget är gubben rätt irriterad och kör som en idiot (litet skrajsen tror jag), men fram kommer vi iaf. Vi får sitta i väntrummet och vänta på vår tur ca 10 minuter (de prioriterar klart de som kommer in med huvvet under armen, inte de som tror de ska gå av på mitten av magont).

När vi kommer in och när jag säger att jag är i vecka 23 så tar de inte i mig med en pinne utan ringer förlossningen direkt.

Vi blir eskorterade till förlossningen och blir mottagna av ett jätte gulligt gäng tanter och får mellanlanda i ett familjerum. Där blir vi liggande/ sittande (kan inte sitta eller stå pga det onda drar igång på en gång, ligger jag ner lugnar det sig efter en stund) ca fem minuter innan doktorn kommer och hämtar oss och vi får komma till ett undersökningsrum med all sköns apparatur. Det kläms, känns, petas och puffas på magen och hon gör både vaginalt och ytligt ultraljud. Grynet mådde prima och började bli riktigt stor. En nyfiken pappa kunde inte låta bli att titta på skärmen och fråga om allt möjligt och omöjligt! :)

Summa summarum konstaterade läkaren att det det verkade vara förverkar och att det bara var att ta det riktigt isigt de kommande dagarna. Moderkakan var litet hårdare än vanligt, men livmodertappen och allt annat visade inga tendenser på någon förtidig förlossning. Fy dig bebsen och skrämmas på det där viset!! Är det konstigt att föräldrar är gråhåriga!? Som far din sa: du har inte ens kommit och ger oss redan sådana bekymmer! :)

tihihi, jag skulle bara kolla så att alla var med, faen vad farsan kör!

Nåja, kärt besvär och en lugn och skön helt framför oss! Tanken var att börja julpynta, men det ville inte grynet så vi struntar i det och tar det nästa helg! Och ja mamma vi mår fortfarande bra! :)

Lots luv Gingy <3

Underbart, folkets jubel! Årets julvärd är Sarah Dawn Finer! Äntligen en RIKTIG kvinna! Jag medger att jag var litet besviken när Arne fick på foten (han var ju hela Sveriges mysfarbror, trots slapp alkoholpolitik), men det här är ju ett klart avancemang! Normal kroppsbyggnad, klädsmak så den mest inbitna fashinonista blir grangrön och en pipa som får tom Celine Dion att blekna. Ska bli en sann fröjd att sitta med Aladdin asken i knäet och julklappsstrumporna på (inget hopp om att klämma sig i någon negligé när det hade krävt något i kupoltälts omfattning för att dölja gravidmassen) och se vad hon har att bringa av julstämning!

Riktiga män vill ha riktiga kvinnor. Mannen i mitt liv är en spene och vill därför ha en rejäl kvinna. tänk vilken lycka att vara gift med en man som tycker man börjar bli FÖR MAGER när det återstår 15 kg övervikt!? Han har sina stunder... :)

Sarah du får göra min jul när jag inte kan åka upp och fira med familjen (men jag förlåter dig bebsen, jag tar ut min hämnd många år senare genom att spela mamma-rtyr :))

Appropå RIKTIGA kvinnor förresten: i min släkt är käringarna seglivade som få (jag lever i förhoppning om direkt nerärvda supergener)! Mor min är vid godaste vigör vid sina analkande 60, mormor närmar sig sakteliga 90 och litet har farten saktats ner och tidens tand gjort sitt, men jösses vilket gry det alltid har varit i tanten! Alltid ett leende på läpparna och när vi var små stod makaronipuddingen och jordgubbskrämen färdig på spisen när vi kom på besök.

Älskade mormor, du är en helt fantastisk krutkäring! Minns när vi var små och tyckte att du var Jäääääätte gammal och undrade hur du orkade stoja med oss ungar. Ditt svar var alltid klockrent: för att du var stål-mormor! Söta mamma har redan visat anlag på liknande egenskaper och kommer att trumfa som nystöpt mormor i sommar. Maken till stolt barnvagnsnavigör har aldrig skådats i södra Halland!

För att vandra vidare upp i ledet blev mormors mor 84. Då avled hon inte pga hög ålder, utan oturligt nog pga en feldiagnostiserad propp i lungan som misstolkades som hosta av läkaren. Hennes mor, dvs min mormors mormor -vars efternamn vi dessutom valt att stolt bära vidare när jag och min man gifte oss i somras- levde i respektingivande 106 ÅR!!!

Riktiga kvinnor blir de kanske inte för att de varit seglivade och envisa hela bunten, liksom även jag, utan för att alla utan -undantag- haft rejält hull. Här prata vi inte 5 kg extra på höften, utan full-blown breda höfter med ridbyxlår, riktigt med junk in the trunk -getto bootie-, kakpåse framtill och i vissa fall även ett mejeri av rejält omfång. Screw dagens läkare som påstår att man ska ha rätt BMI för att vara frisk och leva länge! Hejja för gräddsåsen, efterrätterna och litet mysgodis frammåt kvällskanten!

Nu ska jag säkra min fortlevnad för flertalet år framöver och ställa mig och slänga ihop litet gräddgtatinerad brödost med rårörda hjortron!

Ungdomens källa! Mmmmmmm...

Lotsa luv Gingy <3

Jiiiii besöks kurvan stiger! Och då menar jag inte antalet besök för min del på vårdcentralen de senaste månaderna (personligt rekord: 4!!), utan antalet besökare på bloggen! Litet roligt att det faktiskt finns någon därute som läser allt svammel (ok, mamma jag vet att du delvis är skyldig, men det gör inget! :))!

Dagens uppdatering: datum bokat för Spikes avgång *snyft*! Vi kan tyvärr inte ha kvar vår supersöta igelkott längre pga tiden inte räcker till, och med kommande bebse lär det inte direkt bli mer tid över... Onsdag nästa vecka åker han. Vi kommer att sakna hans små strapatser...

Spike är utbrottskung av rang i klass med Houdini och har -alla säkerhetsåtgärdet till trots- lyckats ta sig ur sin vrå och rätt in i vårt sovrum flera gånger. Kring tre på morgonen brukar han göra små utflykter som går ut på att springa fram och tillbaka som en galning i kors och tvärs över golvet, och gnager på vad han kommer åt (senast min handväska och gången innan en sovsäck). Litet enerverande med *tippeti, tippeti, tippeti, krafs, krafs, krafs, smask, smask* när man redan sover litet "sådär" pga otaliga utflykter till toaletten varje natt... Inte direkt som han för ett jäkla liv, men har man redan varit uppe och kissat 5 gånger så är han helt plöstligt litet mindre söt. Hotade tom ett tag -totalt verkningslöst- med att skicka ut honom i skogen bland de stora, tuffa kottarna...

Nu får han i alla fall (till skillnad från här, där han lever en tynande tillvaro utan kottvänner) massor av gelikar att bekanta sig med. Spike ska nämligen till en uppfödare för att avancera från husdjur till avelshingst! Han har tydligen en fin färgsättning på taggrepertoaren och en perfekt blodlinje (den enda vi sett hittills är dock gubbens när en av Spikes taggar fastnade i hans strumpa *ouch*), så han är eftertraktat lammkött på marknaden! :)

Nybadad och mindre entusiastisk, tom parabolerna är nerfällda... tagga ner plutten! :)

Tagga ner och tagga ner förresten. Vad är det med trötta karlar att bli griniga?? Den modell jag har kan få ett mindre psykbryt på petiteser som att jag klagar på att hans fötter luktar -ok, allt, verkligen ALLT luktar skumt eller funky när man e på smällen, men det här är olidligt och tydligen (efter konsultation med väninnorna) ett typiskt särdrag hos det manliga könet-! Det gick så långt att jag hotade med att dra fram trädgårdsslangen vid middagsbordet om han inte gjorde något åt eländet. Trött-tjurigt hasplar han ur sig att "då får vi väl äta på varsitt håll". Hans fötter och jag ska alltså pga detta, dagens i-landsproblem vistas på olika ort? Inte mig emot, aptiten är svajig som det är! Dagen efter denna gubb-tjurighets incident kom vi till middagstid och på ren pin kiv kunde jag inte låta bli att fråga honom vilken "piece due resistance" han tänkt bjuda sina sockar på. Det blev inte alltför väl emottaget, hans min sa "rätt" mkt... som man behandlar andra blir man själv behandlad (tack kloka, fina pappa för de bevingade orden :))!

Dags för dagens julfusk! Idag har det både bakats julstjärnor (torttuja) och så har jag gjort någon variant av Toffefee i urgulliga, hjärtformade små ischokladformar. Att man fick ha en huggmejsel för att få de ur formarna förtäljde inte receptet, och att köpe plommonsylt innehåller citronsaft (!) var också en nyhet för mig. Men trots alla om och men blev det ätbart och stämningen var hög!

En bit påväg. Plutta i en hasselnöt i varje form med kola, på med en tunn skiva nougat och en liten klick mörkchoklad med sprits; både kolan och plomberna smälte i munnen!

Fuske stjärnor av köpedeg, men de SER äkta ut (hemlängtan!). Är det bara jag som hör "lunta tulvillaan on raikas talvi sää" plinga i huvvet??

Tillbaka till vardagen, tvätten och den eviga debatten om vad vi ska ha till middag... :)