Nu har vi precis hemmat oss från minisarna -frukostträff på församlingshemmet för byns småttingar-. det bjöds på både frukost, pyssel och sång. Helmysigt och roligt för pluttarna också så det träffar litet annat folk också. Vi liftade med söta tant A och hennes lilla ögonsten. Plutten fick en påse majskrokar i present av de! Majskrokar is the shit! Ungarna älskar de och saknar man någon gång lim så är det bara att slicka på en och presto: kletet fungerar bättre än det värsta idiotklistret! :)

Frukostträffen började annars bra: plutten blev så nervös av allt tjo och tjim så vi fick börja besöket med att leta upp närmaste skötbord...

Vad händer annars...? Baddag för plutten om inte annat! Han blir så till sig varje gång det är vällingdags att han blir alldeles svettig. Så ikväll är det bad efterföljt av babymassage. Helmysigt bortsett från att hela sovrummet luktar som en grillfest efter eftersom plutten använder olivolja som moisturiser! :)

Vidare är det -om pappa inte är trött som ett helt ålderdomshem när han hemmar sig- dags för årets Halloween shoot, Plutten ska fotas i sin finaste pose med diverse attiraljer! Stackars barn, han kommer skämmas ögonen ur sig när han blir äldre hävdar hans far i alla fall...! Men vi kan ju inte svika nu. Till påsk låg han finfint bland fjädrar i ett enormt påskägg och till midsommar med krans på huvudet på rabarberblad! Mormödrar och farmödrar smälter och klistrar väggarna med pluttens alla poser! *fniss*

Dags att börja fundera på dagens middag!

Lotsa luv Gingy <3

Nu har vi äntligen hemmat oss efter första babysimpasset! Helt underbart roligt, fast plutten till en början blev litet nervös eller till sig när vi duschade så han kräktes litet....-tidigare erfarenhet av bad i balja-. Allt gick bekymmersfritt och han plaskade, sparkade, skrattade och tjoade som en galning i vattnet. Nästa dusch gick redan bättre.

 

Problemen började hopa sig först när vi kom in i omklädningsrummet, där alla barn i gruppen -utom en stackare som somnade på ett skötbäddsunderlag- skrek och vrålade om vart annat. Plutten höll sig lugn under tiden som han blev ompysslad. Men när jag la honom på ett skötbäddsunderlag för att själv kunna klä på mig så kom han helt akut på att ALLA andra skrek som galningar och konstaterade att detta nog var vad situationen krävde. Då började snyftandet och självömkan. Stressen började att sätta in och jag rafsade snabbt ihop blöta handdukar, badkläder och annat nipponpippon.

 

Plötsligt kommer det tultandes en medelålders, skrumpen tant som kisande stirrar upp mot ett av skåpen och konstaterar att hon har skåp nummer 28, men dit går väl inte att komma fram "för där ligger för mycket bröte i vägen" = min son på ett liggunderlag! Vid det här laget började hornen i pannan på mig växa. Förbannad klampade jag iväg med lillskiten på armen och en enorm arsenal av badattiraljer på andra armen. När jag kommer fram -redan minst lika svettig som jag var när jag kom dit- till receptionen så visar det sig att man måste flunka fram den där infernaliska lilla poletten man viftade med över en apparat när man kom in för att överhuvudtaget komma UT! Denna lilla finfina historia ligger då naturligtvis i min plånbok i badpåsen, under all sköns mög och bröte. Måttet var rågat och jag fräste till tanten i receptionen i förbigående att det kanske var dags att installera en krok vid receptionen som man kunde hängt upp ungen på för att folk ska kunna plocka upp sina j*la polettpluppar!

Nåja, vi har i alla fall varit på babysim och överlevt. Till nästa gång är vi litet mer erfarna och förberedda: jag ska färdigt tänka ut repliker till alla gamla surkäringar! :D

Vidare spenderades kvällen med kräftkok hos farmor och farfar inför morgondagens kräftskriva. Mmmmmmmmmums!

Döm av min förvåning när jag igår öppnade en blogg även i Finland för att mina släktingar därborta ska kunna följa pluttens förehavanden, och ikväll kollar statistiken och konstaterade att antalet besökare under senaste dygnet uppgick till 123! Men herregud här inne har jag under ett dygn ALDRIG haft mer än max 9 besökare under ett dygn!!

Teori: finnar är mer engagerade ELLER har ett bättre sinne för humor...!? :D

Nattidags så man är pigg, fräsch och alert på morgondagens kräftskiva!

Lotsa luv Gingy <3

Dagens i-lands problem: vällingmåttet åker alltid ner med skaft och allt rätt ner i pulvret. Innan man fått upp den är hela näven pudrad med finfint pulver som kladdar och kletar. Vidare orsakar samma välling återigen dilemma om man råkar spilla ut minsta droppe på exempelvis diskbänken. Aldrig förr har jag skådat dess like till kladd som sitter som berget! Tapetklister är rena barnleken jämfört med de här! Är man då litet småtrött framåt kvällen när man ska blanda till "sängfösaren" och lämnar minsta spår efter sig så går det endast att avlägsna med huggmejsel och gummiklubba morgonen efter!

 

Under samma natt förvandlades förövrigt min 5 1/2 månader gamla son till en mänsklig form av Stitch. När jag lagt honom att vila middag innan började han, sin vana trogen, att pipa i spjälsängen efter ett par minuter. När jag går in för att trösta honom avfyrar han ett strålande leende. Tidigare läggningar har visat på att man då till varje pris ska undvika att möta hans blick, annars tror han att det är lekdags. Så jag blundar istället undertiden som jag ger honom nappen och varsamt klappar honom på rumpan. Då vänder sig det lilla trollet på rygg och säger "hei" med den gulligaste tänkbara Stitch stämman. Jag ignorerar naturligtvis även detta försök till kontakt. Men han ger sig inte utan fortsätter hei, hei -paus-, hei... HEI! Till sist kan jag inte stå emot längre och när jag tittar på honom skiner han upp igen, supernöjd över att ha gjort sig förstådd! X-D

 

Nu har jag äntligen fått tummen ur och lagt ut det efterfrågade receptet på kakan jag komponerade till pluttens dop. Blir typ vita kärleksmums, fast ändå inte... Receptet hittar ni på adressen http://www.kokaihop.se/recept/mohems-mellekaka Provbaka och kommentera gärna!

 

 

Något annat som jag också fått tummen ur till är höststädningen. Nu ska här vi ny ordning i båd´ skåp och lådor! Först på tur står köket och efter ett par dagars slit -med många avbrott för välling, blöjor och mys- är ena sidan klar. Nu återstår köksön och andra sidan... *phuu* jag blir matt av bara tanken...! Det verkar kanske litet konstigt att städa ur köket nu, och inte till jul som "normala" människor. Men nej, jag insisterar på att städa köket på höstkanten pga då kan vi lugnt packa ner grillen för att återvända, när vädret börjar bli för trist för utomhus matlagning, till ett strålande rent kök! Plus att julstöket är väl det som i särklass skitar ner alldra mest, med kletigt knäckkok och mjöldammande över lussekusar och pepparkakor! Varför ska man då bona köket för att sekunden efter ställa sig och dona tills allt ser lika över djävligt ut som det gjorde före städningen..??

 

Det är ju av samma anledning man höststädar i skåp och garderober: för att man återvänder in efter en lång sommar ute och vill ha mer svängrum och mindre bröte! Vidare kan det ju konstateras att julstädningen i vilket fall som helst tar alldeles för mycket tid i anspråk. Det ska dammas, sugas och torkas i varje vrå. Sen drar man fram julpynt, glitter och girlanger och helt plöstligt ser det ut som man strött finfin konfetti över hela golvet. Nej, rationalisera mera vetja!

 

Jag drar gärna redan helgen innan första advent fram allt vad tomtar, glitter, kulor och stakar heter. Man vill ju hinna njuta av det innan det är dags att plocka ner det igen. Fördelen är ju också att då är allting färdigt till första advent när jag helt resolut kan häva mig i soffan framför öppna spisen med en pepparkaka och en mugg glögg. Sen har jag ju reseten av december ledigt till annat, som glöggfester, julklappsshopping -fast denna är också rationaliserad till november- och annat småmysigt. Sedan när varenda tomte och grangirland är på plats är det dags för storstädning! Då går jag minutiöst över varenda hylla och pryl på de (inkl julpyntet för vem faen ställer sig och torkar av det i januari när man bara vill ha ner allt vad jul heter?): snabbt och lätt, färdigt brett och hela kåken skiner och jag med den. Bara att skicka ut inbjudningar till årets glöggfest!

 

Det bästa med det är att det alltid är någon som tackar nej med motiveringen att de har så mycket de ska hinna med innan jul. Men vaffa... julen kommer VARJE år, kanske litet framförhållning nästa gång?

 

Nu är jag ju inte fröken duktigt jämnt. Påslakanen kunde bytas oftare och köksfläkten får sig en om gång på sin höjd en gång om året, men vem åker hem till folk för att ställa sig och glo på deras köksfläktar??

 

Nog om detta! Plutten mår finemang och ligger och vilar middag, bugastinn, efter en stor portion nötkött- och sötpotatispure, med päronmos till efterrätt. Så dagens pluttenews är att vi gått över i "storbarnsmat"! På morgonens meny står "mormors kalopps". Han är ju som tur är litet för liten för att inse att mormor inte skickat någon kalopps 160 mil till sin lilla ögonsten. ;)

 

Lots luv Gingy <3

Nu har det äntligen hänt IGEN! Pumporna i vår närliggande odling har mognat och lyser som enorma solar i fältet. Vi kunde inte motstå frestelsen, utan tog en liten familjeutflykt till pumpelandet för att hitta "den" pumpan. Ok, fler lär det bli i år, men ska man ha en REJÄL och perfekt att ståta med på trappan så gäller det att vara på hugget. Plutten såg litet fundersam ut när vi packade in honom i bilen, fullt påbylsad pga den kalla blåsten, en halvtimme innan kvällsgröten -utflykten blev litet försenad pga gubben drälde hos grannen, men kvällssolen ger ju också de bästa bilderna så jag förlåter honom denna gången-. Piknik i det gröna var uteslutet pga blåsten så vi tog en goefika hos vår gode vän "H" i stället innan vi körde hem. Det fick dock gå undan pga pluttens grötdags närmade sig, vilket han högljutt påpekade genom att åla sig i famnen på gubben.

Nu var det äntligen dags att återta bloggandet. En mindre trevlig karpaltunnel under graviditeten satte stopp för allt vad knappande heter, men nu har det äntligen gett med sig och sviterna efter pluttens nerkomst har börjat lägga sig -bortsett från en envis tumled som krånglar och ett och annat preggokilo som envist hänger kvar-. Avlägsnandet av preggokilona gick förövrigt som en dans tills mamma kom på besök. Mys med mammas mat, efterrätter, små gott och annat har gjort sitt för att min kropp helt resolut bestämt sig för att hålla med näbbar och klor i mammakilona. Fast mammor ska ju vara mjuka så det är väl ytterligare någon av fysikens lagar som bestämt att det ska vara så. Plutten verkar förövrigt nöjd så jag får väl också vara det! 

 

Apporpå plutten så är det vårt efterlängtade lilla gossebarn som kom till oss en ruskig kväll i mars. Aldrig för har väl världen skådat dess like! Vi -jag och gubben- lovade ju oss själv  och varann under graviditeten att vi inte skulle bli hysteriska curlingföräldrar. Sedan Melle kom är dock detta scenario ett faktum. Sötplutten har ställt hela världen på huvudet, och vi är lika saliga och pjoskiga som alla andra föräldrar -om inte värre-, mor- och farföräldrarna är om möjligt ännu stolligare över honom. Mormor och farmor tokshoppar minsta nipponpippon som den lilla gossen kan tänkas behöva, även om det innan förlossningen hette att man inte ska gå på allt sånt utan klara sig på betyligt mindre antal prylar! Men han e ju sååååååå underbar! :)

 

Plutten har redan hunnit bli en fem månader stor kille och mycket har hänt under det gångna året. Nu har vi precis vinkat av mormor och morfar som semestrat hos oss under 7 underbart soliga och fina veckor. Usch vad tom det blev! Plutten blev alldeles paff när vi åkte till stugan häromdagen och mormor och  morfar inte kom utrusande för att möta upp honom. Han sken upp som en sol när jag öppnade bildörren, men tittade efter en liten stund litet undrande omkring sig och undrade nog om han kommit till fel bygge. Stackar lillkillen!

 

Den stora nyheten är alltså att jag avancerat från gravidblogg till mammablogg! Jag är mamma! Någon älskar mig villkorslöst och tittar på mig som jag hade varit en ängel -han får gärna tro det så länge han lever ;)-, dreglar ner mig, kräks och vrålar mig rätt i örat och han är min bara min -och litet gubbens också, men bara litet-! Det stämde så väl det jag sa till gubben innan vi fick honom. Jag konstaterade att jag inte tror vi förstår hela grejen med barn innan vi har en egen. Och så är det. Nu förstår jag varför föräldrar låter sina barn gå bärsärk och härja och stoja och stå i. Jag förstår alltså inte varför andra inte kan hålla sina barn tyglade, men plutten ska givetvis få göra ALLT han vill, för han är världens enda lilla mirakelbarn! Konstigt vad man kan ändra sig...?? :D

 

Bloggen är förövrigt ett kärt återseende för vår nyblivne mormor som konstant måste ha koll på plutten och vad han har för sig. Han brukar i och för sig skypa med mormor och morfar och gudfar, tant "K" och sin 2 månader gamla kusin. Han sitter helnöjd i sin matstol och jollrar och skrattar åt skärmen när mormor sjunger "popsi, popsi porkkanaa"! Men så får hon sig också en liten dos vardagsdramatik! :)

 

Nog är han helt underbar, men visst har även vi en vardag med blöjor, välling, pureekladd över halva köket och strumaskrik vid läggdags. Morgonen t.ex. inleddes med en finfin kräk-kaskad på hans Angry bird gose.