Nu har jag äntligen fått tummen ur och lagt ut det efterfrågade receptet på kakan jag komponerade till pluttens dop. Blir typ vita kärleksmums, fast ändå inte... Receptet hittar ni på adressen http://www.kokaihop.se/recept/mohems-mellekaka Provbaka och kommentera gärna!

 

 

Något annat som jag också fått tummen ur till är höststädningen. Nu ska här vi ny ordning i båd´ skåp och lådor! Först på tur står köket och efter ett par dagars slit -med många avbrott för välling, blöjor och mys- är ena sidan klar. Nu återstår köksön och andra sidan... *phuu* jag blir matt av bara tanken...! Det verkar kanske litet konstigt att städa ur köket nu, och inte till jul som "normala" människor. Men nej, jag insisterar på att städa köket på höstkanten pga då kan vi lugnt packa ner grillen för att återvända, när vädret börjar bli för trist för utomhus matlagning, till ett strålande rent kök! Plus att julstöket är väl det som i särklass skitar ner alldra mest, med kletigt knäckkok och mjöldammande över lussekusar och pepparkakor! Varför ska man då bona köket för att sekunden efter ställa sig och dona tills allt ser lika över djävligt ut som det gjorde före städningen..??

 

Det är ju av samma anledning man höststädar i skåp och garderober: för att man återvänder in efter en lång sommar ute och vill ha mer svängrum och mindre bröte! Vidare kan det ju konstateras att julstädningen i vilket fall som helst tar alldeles för mycket tid i anspråk. Det ska dammas, sugas och torkas i varje vrå. Sen drar man fram julpynt, glitter och girlanger och helt plöstligt ser det ut som man strött finfin konfetti över hela golvet. Nej, rationalisera mera vetja!

 

Jag drar gärna redan helgen innan första advent fram allt vad tomtar, glitter, kulor och stakar heter. Man vill ju hinna njuta av det innan det är dags att plocka ner det igen. Fördelen är ju också att då är allting färdigt till första advent när jag helt resolut kan häva mig i soffan framför öppna spisen med en pepparkaka och en mugg glögg. Sen har jag ju reseten av december ledigt till annat, som glöggfester, julklappsshopping -fast denna är också rationaliserad till november- och annat småmysigt. Sedan när varenda tomte och grangirland är på plats är det dags för storstädning! Då går jag minutiöst över varenda hylla och pryl på de (inkl julpyntet för vem faen ställer sig och torkar av det i januari när man bara vill ha ner allt vad jul heter?): snabbt och lätt, färdigt brett och hela kåken skiner och jag med den. Bara att skicka ut inbjudningar till årets glöggfest!

 

Det bästa med det är att det alltid är någon som tackar nej med motiveringen att de har så mycket de ska hinna med innan jul. Men vaffa... julen kommer VARJE år, kanske litet framförhållning nästa gång?

 

Nu är jag ju inte fröken duktigt jämnt. Påslakanen kunde bytas oftare och köksfläkten får sig en om gång på sin höjd en gång om året, men vem åker hem till folk för att ställa sig och glo på deras köksfläktar??

 

Nog om detta! Plutten mår finemang och ligger och vilar middag, bugastinn, efter en stor portion nötkött- och sötpotatispure, med päronmos till efterrätt. Så dagens pluttenews är att vi gått över i "storbarnsmat"! På morgonens meny står "mormors kalopps". Han är ju som tur är litet för liten för att inse att mormor inte skickat någon kalopps 160 mil till sin lilla ögonsten. ;)

 

Lots luv Gingy <3

Nu har det äntligen hänt IGEN! Pumporna i vår närliggande odling har mognat och lyser som enorma solar i fältet. Vi kunde inte motstå frestelsen, utan tog en liten familjeutflykt till pumpelandet för att hitta "den" pumpan. Ok, fler lär det bli i år, men ska man ha en REJÄL och perfekt att ståta med på trappan så gäller det att vara på hugget. Plutten såg litet fundersam ut när vi packade in honom i bilen, fullt påbylsad pga den kalla blåsten, en halvtimme innan kvällsgröten -utflykten blev litet försenad pga gubben drälde hos grannen, men kvällssolen ger ju också de bästa bilderna så jag förlåter honom denna gången-. Piknik i det gröna var uteslutet pga blåsten så vi tog en goefika hos vår gode vän "H" i stället innan vi körde hem. Det fick dock gå undan pga pluttens grötdags närmade sig, vilket han högljutt påpekade genom att åla sig i famnen på gubben.

Nu var det äntligen dags att återta bloggandet. En mindre trevlig karpaltunnel under graviditeten satte stopp för allt vad knappande heter, men nu har det äntligen gett med sig och sviterna efter pluttens nerkomst har börjat lägga sig -bortsett från en envis tumled som krånglar och ett och annat preggokilo som envist hänger kvar-. Avlägsnandet av preggokilona gick förövrigt som en dans tills mamma kom på besök. Mys med mammas mat, efterrätter, små gott och annat har gjort sitt för att min kropp helt resolut bestämt sig för att hålla med näbbar och klor i mammakilona. Fast mammor ska ju vara mjuka så det är väl ytterligare någon av fysikens lagar som bestämt att det ska vara så. Plutten verkar förövrigt nöjd så jag får väl också vara det! 

 

Apporpå plutten så är det vårt efterlängtade lilla gossebarn som kom till oss en ruskig kväll i mars. Aldrig för har väl världen skådat dess like! Vi -jag och gubben- lovade ju oss själv  och varann under graviditeten att vi inte skulle bli hysteriska curlingföräldrar. Sedan Melle kom är dock detta scenario ett faktum. Sötplutten har ställt hela världen på huvudet, och vi är lika saliga och pjoskiga som alla andra föräldrar -om inte värre-, mor- och farföräldrarna är om möjligt ännu stolligare över honom. Mormor och farmor tokshoppar minsta nipponpippon som den lilla gossen kan tänkas behöva, även om det innan förlossningen hette att man inte ska gå på allt sånt utan klara sig på betyligt mindre antal prylar! Men han e ju sååååååå underbar! :)

 

Plutten har redan hunnit bli en fem månader stor kille och mycket har hänt under det gångna året. Nu har vi precis vinkat av mormor och morfar som semestrat hos oss under 7 underbart soliga och fina veckor. Usch vad tom det blev! Plutten blev alldeles paff när vi åkte till stugan häromdagen och mormor och  morfar inte kom utrusande för att möta upp honom. Han sken upp som en sol när jag öppnade bildörren, men tittade efter en liten stund litet undrande omkring sig och undrade nog om han kommit till fel bygge. Stackar lillkillen!

 

Den stora nyheten är alltså att jag avancerat från gravidblogg till mammablogg! Jag är mamma! Någon älskar mig villkorslöst och tittar på mig som jag hade varit en ängel -han får gärna tro det så länge han lever ;)-, dreglar ner mig, kräks och vrålar mig rätt i örat och han är min bara min -och litet gubbens också, men bara litet-! Det stämde så väl det jag sa till gubben innan vi fick honom. Jag konstaterade att jag inte tror vi förstår hela grejen med barn innan vi har en egen. Och så är det. Nu förstår jag varför föräldrar låter sina barn gå bärsärk och härja och stoja och stå i. Jag förstår alltså inte varför andra inte kan hålla sina barn tyglade, men plutten ska givetvis få göra ALLT han vill, för han är världens enda lilla mirakelbarn! Konstigt vad man kan ändra sig...?? :D

 

Bloggen är förövrigt ett kärt återseende för vår nyblivne mormor som konstant måste ha koll på plutten och vad han har för sig. Han brukar i och för sig skypa med mormor och morfar och gudfar, tant "K" och sin 2 månader gamla kusin. Han sitter helnöjd i sin matstol och jollrar och skrattar åt skärmen när mormor sjunger "popsi, popsi porkkanaa"! Men så får hon sig också en liten dos vardagsdramatik! :)

 

Nog är han helt underbar, men visst har även vi en vardag med blöjor, välling, pureekladd över halva köket och strumaskrik vid läggdags. Morgonen t.ex. inleddes med en finfin kräk-kaskad på hans Angry bird gose.